[Norrsken (med
innehållsförteckning)]
[föregående: Vad
trodde man förr?] [ordlista]
[nästa: Tips till dig som vill
titta på norrsken]
Norrsken är inte bara vackra att titta på, det sker också mycket forskning om norrsken. Forskarna undersöker bland annat varför det blir norrsken, hur ofta det blir stora norrsken och så vidare. Jag ska försöka att förklara hur en del av forskningen går till.
Eftersom partiklarna som gör att det blir norrsken stoppas av jordens atmosfär kommer de aldrig ner till marken . Eftersom partiklarna inte når marken så blir det svårt att mäta dem. Om man vill undersöka, eller mäta, något hos partiklarna måste man undersöka dem medan de fortfarande finns i rymden. För att göra detta får man skicka upp mätinstrument och mäta i den övre atmosfären eller ännu längre ut.
Det, eller de instrument man sänder upp till rymden med en raket eller satellit kallas gemensamt för nyttolast.
Sondraketer används till mätningar av speciellt utvalda norrsken. Raketerna kan nå höjder upp till ungefär 1000 kilometer och mäter i cirka 10 minuter. Esrange som ligger 40 kilometer öster om Kiruna har en uppskjutningsplats där många sondraketer för norrskensforskning har skjutits upp.
Bilden visar hur en sondraket skickas upp i rymden för att mäta norrskenspartiklar.
Om man vill mäta i områden som befinner sig för långt bort från jorden eller mäta under en längre tid än vad som är möjligt när det gäller raketer så använder man satelliter. Sådana projekt är dyra och kräver mycket arbete. Därför är det vanligt att många länder samarbetar när det gäller satelliter. Om man samarbetar behöver varje land inte betala lika mycket pengar och ha lika många personer som jobbar med satelliten.
Hur går ett satellitprojekt till?
Uppe i rymden görs de olika instrumentens information om till radiosignaler som sänds ner till mottagare på jorden där de spelas in på magnetband. I de flesta fall kan en mottagarstation på marken bara nå satelliten under en del av dess bana och därför lagrar man ofta data i minnen ombord tills nästa gång satelliten får kontakt med jorden. På så sätt kan man få information från hela satellitens bana, inte bara från den del där man har kontakt med satelliten.
Bilden visar hur en markstation bara kan nå satelliten under en del av dess bana.
Mätningar från marken är också mycket viktiga. Markmätningar har vissa fördelar jämfört med mätningar i rymden. Alla mätningar som behövs kan göras från samma plats, eftersom satelliten eller raketen hela tiden rör på sig så går detta inte så bra. Om ett instrument går sönder kan man laga det om det finns på marken, något som är nästan helt omöjligt när det gäller instrument i rymden.