Olika regioner i magnetosfären. Röd färg indikerar områden där solvinden kan tränga in i magnetosfären, blå färg indikerar plasma sfären.
Magnetosfären kan beskrivas i olika regioner. Längst in finns ett plasma som är kallt och har hög densitet (103-104 cm-3). Området, plasmasfären, ligger innanför 3-5 jordradier. Detta är innanför geostationära banornorna (GEO) som ligger på 6.7 jordradier. Plasmasfären är inte helt symmetrisk i formen runt jorden och kan nå längre ut mot GEO. Plasmasfären roterar med jorden. Utanför plasmasfären är det tunnare plasma (10 - 10-2 cm-3) som är mer energetiskt. De magnetfältslinjer som har enbart en fotpunkt på jorden vid polerna bildar polarkalotten. På dessa öppna magnetfält är det tunnare plasma än på de slutna magnetfältslinjerna. Området mellan slutna och öppna magnetfält bildar norrskensovalen nere vid atmosfären. Norrsken finns dygnet runt, men dagtid är det för ljust för att studeras men kvällstid är förutsättningarna mycket bättre och har större förutsättningar att producera stora starka norrsken. Norrskenet är ett bra bevis på hur dynamiskt vår plasmavärld är.
När solvinden blåser på 'jorden' bildas en svans av jordens magnetfält. Mitt i svansen finns ett skikt som har högre densitet och mer energetiska partiklar, plasma skiktet. Solvindspartiklarna, som har svårt att röra sig vinkelrät mot magnetfältslinjerna, kan framförallt ta sig in i magnetosfären längst polar tratten eller smita in längs kanterna på svansen.
Ringströmmen upptäcktes när man mätte magnetfältet på jordytan. Eftersom en ström ger upphov till ett magnetfält märkte man att magnetfältstyrkan på ekvatorn fluktuerade, p.g.a. en ström ovanför. Med olika mycket partiklar runt jorden, varierar ringströmmens styrka och därmed varierar det totala magnetfältet på jordens yta. Ringströmmen är riktat så att vid jordytan minskar magnetfältsstyrkan när antalet partiklar runt jorden ökar. Partiklarna som bidrar mest till denna nettoström är plasmat på 3-7 jordradier med energi 100 eV - 1 MeV.