Överslag kan inträffa mellan två ytor på olika potential och i isolatorer som har byggt upp potential skillnad inuti sig själva pga strålning.
På senare tid har inre uppladdningar av satelliter blivit uppmärksammade. Vid yttre uppladdning är tidskonstanterna korta, ändringar av strömmarna till och från ytorna går fort, sekunder eller minuter. Eftersom de flesta ytorna på satelliten är ledande och jordade, transporteras snart laddningsansamlingen bort och risken för överslag försvinner. Energetiska partiklarna kan penetrera matrial och orsaka laddade partiklar på innre ytor. Om en ledande bit är helt isolerad från övriga satelliten kommer laddningar från strålningspartiklar att ackumuleras i det ledande materialet, laddningen kan inte försvinna. Detta kan pågå i dagar till år tills potentialen mellan biten och t.ex. ett kretskort blir för stort och en urladdning inträffar. Dessa överslag är värre än överslag på satellitytan då dessa överslag kan slå direkt mot elektroniken i satelliten. På en rymdsonden fanns utanpåliggande kablar som innehöll flera ledningar som inte var använda. Vissa av ledningarna var helt enkelt inte inkopplade alls och detta innebar en perfekt laddningsansamlings ställe. När potentialen blev för hög uppstod överslag som märktes som störningar på signaler i satelliten.
För isolerade material är problemet liknande. När strålningspartiklar producerar laddningar i isolatorerna kan inte laddningarna röra sig. När det blir för mycket laddningar i isolatorn (105 V/cm) så blir det överslag i själva isolatorn. Detta kan medföra kortslutning mellan dom två ytor som isolatorn ska isolera. Därför är det rekommendabelt att försöka finna isolerande materialet som läcker, d.v.s. de isolerar men läcker så pass att inga högre laddningsdensiteter kan bildas i själva materialet.