SKIDORIENTERINGSSKRÖNOR
De skrönor och historier som återges på den här sidan
berättas med glädje och övertygelse av min far och hans
kamrater, med allt större övertygelse år från år även
när de är oense. Alltså anser jag de vara helt trovärdiga.
Björn Gustavsson
På den tiden det begav sig åktes skidorienterin alltid
på nätterna med pannlampor med lyskraft som stearinljus, banorna
var treochenhalv mil som kortast, snön var djupare och vädret
värre, allt var som det ska för att ge riktig skjuts åt
historierna så här i efterhand.
Storsven var en av de bästa skidorienterarna och nu gick tävlingen
i hans hemtrakter. De mer rutinerade konkurenterna kände ju till
styrkeförhålandena så de följde efter storsven när
starten gick. Efter ett par timmar, halvvägs till första kontrollen,
så passerade man ett torp där storsven hade bekanta eller släktingar.
Han knackade på och blev inbjuden på kaffe de andra fick allt finna
sig i att stå utanför. efter en halvtimmes väntan så knackade
en av dem på och frågade hur det var med storsven. Torparn svarade
att storsven hade hoppat ut genom kammarfönstret på en gång.
Vid en lokal tävling i Uppland så lyckades min far och hans klubbkamrater
köra slut på distriktets stjärna och in mot sista kontrollen hade
de lyckats skaffa sig ett par minuters försprång så när de
bommade den kommstjärnan ifatt. När de till sist hittade den kontrollen
så hade de inga problem att skaka av sig stjärnan igen. När de kom
imål så var stjärnan redan där.
Det roligaste med den här historien är hur den utvecklats med
åren.
Till en början så hade de ett par minuters försprån på
1-2 minuter in mot sista som de bommade ett par minuter och stjärnan
kom tre - fyra minuter före till målet. Med tiden så blev
försprånget allt större bommen allt
grövre och stjärnans segermarginal allt drygare. Den senaste utvecklingen
är att det hela upprepade sig på varje tävling hela den vintern.
En annan höjdare är den gången min far lyckades köra ifrån
hela fältet, som pulsade i djupsnön över ett gärde, på en
å. Nästan hela fältet - Någon han ut på isen i
jämnhöjd med far min - oturligt nog - isen höll bara för en.
så dom gick igenom bägge två.
Idrott förenar och ger en nya vänner. Riktiga Vänner. En tävling
var så pass lång att en av de tävlande fick kramp när han skulle
klätra över en gärdesgård och fastnade. han kunde inte koma loss
eftersom det var mot slutet så struntade kompisarna runt ikring totalt
i honom, han kunde gott sitta där en tills snön smälte...
...Historierna var bä tre förr.
genom Björn Gustavsson (28 Maj 95 )