Laddade partiklars rörelse i dipolfält. En elektron på 6.7 RE med en energi på 1 keV rör sig ett varv runt magnetfältslinjen på ca 0.3 ms och studsar mellan polerna på ca 7 sekunder. För en proton med samma energi tar det ca 1000 gånger långsammare. Rörelsen runt jorden tar för både elektronen och protonen ca 110 timme. För partiklar med energier på 1 MeV tar rörelsen runt jorden ca 0.1 timme.
Antag att jorden kan beskrivas som en perfekt dipol. De laddade partiklarna kommer att röra sig enligt lagen om energins bevarande. En vinkelrät rörelse mot magnetfältet kommer göra att de laddade partiklarna roterar runt magnetfältslinjen. En rörelse längs magnetfältslinjen kommer göra att partiklarna rör sig mot polerna och därmed mot starkare magnetfält. För att bevara energin (det magnetiska momentet) kommer den vinkelräta hastigheten att öka när magnetfältet ökar i styrka. Eftersom rörelseenergin måste bevaras tas hastigheten till den vinkelräta hastigheten från rörelsen längst med magnetfältet. Detta innebär att partikeln kommer att stanna upp någonstans längst magnetfältet och vända. De laddade partiklarna i dipolfältet kommer därmed att studsa mellan två speglingspunkter på magnetfältslinjen, mer eller mindre studsa mellan polerna. Var speglingspunkterna är beror på magnetfältslinjen styrka och i vilken riktning och hastighet partikeln började att röra sig med. I en dipol är magnetfältslinjerna krökta. Krökningen och gradienten av magnetfältslinjerna gör att partiklarna driver långsamt runt jorden, elektronerna åt ett håll och jonerna åt ett annat. Sammanfattningsvis kommer plasmat att rotera runt magnetfältslinjerna, studsa mellan polerna och driva runt jorden. Den nettoeffekt av dessa rörelser är en ström runt ekvatorn, den så kallade ringströmmen.