Jorden har ett eget magnetf\\331lt, vars k\\331lla ligger i 
jordens inre. Om vi tar en fritt r\\334rligt upph\\331ngd 
magnetn\\362l och reser runt jorden med den, 
uppt\\331cker vi att n\\362len pekar \\362t olika h\\362ll 
beroende p\\362 var vi \\331r. Vid ekvatorn pekar n\\362len 
horisontellt och i n\\331rheten av polerna pekar den 
n\\331stan vertikalt. 
 
 
Om vi f\\334r magnetn\\362len runt en stark lek
saksmagnet, pekar den l\\331ngs linjer som 
beskriver ett dipolf\\331lt. Placerar vi n\\362len n\\331ra 
magneten p\\362 en plats d\\331r n\\362len pekar rakt ut och 
sedan f\\334rflyttar den i n\\362lens riktning, kommer vi 
aldrig mer tillbaka till magneten. V\\331ljer vi en 
startplats n\\331ra magneten d\\331r n\\362len pekar snett 
ut kommer vi tillbaka till magneten men till en 
annan plats \\331n startplatsen. 
 
 
En TV-bild genereras av elektroner som riktas 
mot TV-sk\\331rmen av ett magnetf\\331lt i TVn. \\331ndrar 
vi magnetf\\331ltet i TVn t.ex. genom at h\\362lla  v\\362r 
leksaksmagnet n\\331ra TV-bilden kommer den att 
f\\334r\\331ndras; v\\362r magnet p\\362verkar magnetf\\331ltet 
inuti TVn och elektronerna f\\362r andra banor \\331n de 
t\\331nkta.  
 
 
Jordens magnetf\\331lt ute i rymden liknar f\\331ltet 
fr\\362n v\\362r leksaksmagnet. Ute i rymden finns 
elektroner och joner som i likhet med 
elektronerna i TVn styrs av magnet\\331ltet men 
som dessutom p\\362verkar magnetf\\331ltets form. 
 
 
Jordens magnetf\\331lt bildar med sina laddade 
partiklar magnetosf\\331ren.