RYMDMILJÖ OCH SATELLITER

[Innehåll] [Bakåt] [Framåt]

Ljus

Atmosfären skyddar livet på marken.

En satellit som rör sig i rymden kommer att vara utsatt för hela våglängdsområdet från solen, jordens atmosfär skyddar inte satelliten. Förutom solens ljus kommer reflekterat ljus från jordens atmosfär också påverka satelliten. Det reflekterade ljuset, dvs. jordens albedo, kan vara signifikant. Eftersom rymden ofta kan anses vara tomt, är strålning det enda sättet att få värme eller avge värme. Det är de yttre ytornas termiska egenskaper som gör det möjligt att avge extra energi för att undvika överhettning eller hålla värmen kvar. Oftast är elektronik byggd för att arbeta vid rumstemperatur, så man bygger och väljer material till satelliter så att satellitens inre delar kommer att vara vid elektronikens arbetstemperatur. En mörk målad satellit absorberar ljus och därför passar den att åka långt ut i solsystemet medan en ljus målad satellit avger värme och passar att åka mot solen.

Ljus påverkar också materialens egenskaper. T.ex. ultraviolett (UV) ljus bleker olika plaster (polymerer). Vår atmosfär skyddar oss från att få hela UV-dosen från solen men ändå kan vi se effekten på t.ex. tyger. I rymden är det extra viktigt att man undviker UV-känsliga material. På de amerikanska rymdfärjorna används Betacloth (behandlat fiberglas med bl.a. Teflon och polysiloxane) som material i lastutrymmet p.g.a. dess termiska egenskaperna. Vid UV-belysning ändrar materialet färg och mörknar. När sedan färjan kommer tillbaka på jorden återtar den sin vanliga färg. Tester har visat att en syreatom frigörs vid UV-exponering och på marken kan denna syreatom ersättas av en annan från atmosfären. Andra effekter med UV-strålningen är t.ex. att skyddsglaset på solcellerna mörknar vid UV-bestrålning, dvs med tiden kommer mindre ljus nå ner till solcellerna och därmed får satelliten mindre ström.


av Laila Andersson, 10.9 1999