Folkhögskoleelevers besök i jonosfärslaboratoriet.

Konstelever från Malmfältens folkhögskola med sin lärare Lena bjöd in Christer till skolan för att berätta om 
norrsken. Christer kom och redogjorde för norrskenets anatomi i det s.k. grästakshuset på skolan. För oss som 
lyssnade på Christer blev det helt klart att norrskenets anatomi är svårt att beskriva med en konstnärs 
uttrycksmedel. Förmodligen svårare än att fästa modellens anatomi på skissblocket. Så bedömer åtminstone en 
icke-konstnär det. 

Efter Christers beskrivning av norrskenet i grästakshuset var det dags att embarkera minibussen för transport ut 
till IRF. Uppe i skogen där jonosfärslaboratoriet finns blev vi varse om norrsken om än i liten omfattning denna 
kväll i november. Vi tog upp våra kartbilder och ”laddade” den fosforicerande plattan med hjälp av ett 
slavblixtagggregat. Karlavagnen fanns där den skulle vara men var var Casiopeja! Molnslöjor dolde stjärnhimlen 
och därför sökte vi oss in i laboratoriet. Christer redogjorde för den apparatur som inhyses i laboratoriet. 
Jonogrammen som växte fram på datorskärmen kunde med vägledning av Christer kunskap ge oss vanliga 
dödliga en vision av norrskenets anatomi. Tror jag i alla fall. 

För att testa om jonogrammen stämde skickades jag ut i mörkret för att kontrollera om det fanns norrsken som 
jonogrammet ”påstod”. Ta mej sjutton, det fanns där. Triumferande kunde jag återvända till de andra och 
bekräfta vad jonogrammet talade om. Medan vi diskuterade och filosoferade omkring jonogrammen höll Christer 
på att ställa i ordning en antenn till vilken en mottagare kopplades. Vi ritade också norrsken på kartan och 
försökte avgöra mot vilken punkt på himlen norrskenets strålar konvergerade.

En tung ackumulator bars ut i kvällsmörkret. Den skulle sköta om strömförsörjningen till mottagaren och 
högtalaranläggningen. Förväntansfullt slogs högtalarna på men det vi skulle få lyssna på kom inte ut ur dem. 
Tekniken spelade oss ett spratt. Försöket fick avbrytas och vi packade ihop utrustningen som bars tillbaka in i 
laboratoriet. 

I bilen tillbaka till IRF:s huvudbyggnad framfördes synpunkter på kartan över stjärnhimmelen. Problemen med 
att kunna få ut kartan via dator från IRF:s server var avhängigt av bildformat. Bilden skapas i postscriptformat. 
Varför inte få kartan i JPG- eller GIF-format istället för postscript-format?

Innan vi vände tillbaka mot Kiruna visade Christer oss lasershowen i IRF:s entre till huvudbyggnaden. Showen 
beskriver på ett illustrativt sätt med hjälp av en laserljusfläck hur de norrskensframkallande partiklarna rusar 
fram i rymden, fångas in i kraftfälten kring jorden och genererar norrsken, beskrivna med matematiska formler. 

Tack Christer för en trevlig kväll. Vi återkommer gärna fler gånger.

Kurt Esko