Press

Untitled Document

Kiruna, 2005-11-08

PRESSMEDDELANDE

Förhållanden i solvinden påverkar utflödet av syrejoner
från jordens jonosfär på ett oväntat sätt

Sachiko Arvelius
Sachiko Arvelius (Foto: Rick McGregor)

I den avhandling som Sachiko Arvelius lägger fram vid Umeå universitet och försvarar vid Institutet för rymdfysik (IRF) i Kiruna på fredag visar hon att processer i jordens magnetosfär på högre höjd än tidigare rapporterats bidrar till upphettning och acceleration av utflödande syrejoner. Jonerna färdas längs jordens magnetiska fält upp över polarkalotten och kan sedan antingen förloras ut i solvinden (en ström av laddade partiklar från solen) eller hamna i jordens magnetiska svans och senare föras tillbaka till jordens närmiljö igen.

”Det har varit känt att acceleration av utflödande syrejoner sker relativt ofta på höjder från den övre jonosfären (den övre, joniserade delen av atmosfären) och upp till några få jordradiers höjd,” säger Sachiko Arvelius, ”men med hjälp av mätningar från instrument ombord på de fyra Clustersatelliterna har vi nu kunnat konstatera att processer i magnetosfären på högre höjd (från fem jordradier och uppåt) också har en stor betydelse för vilket öde som väntar dessa syrejoner.”

Upphettningen av de joner som blir kvar i magnetosfären är också viktig för magnetosfärens dynamik. Många processer som sker i den nära rymden påverkas, särskilt under s k magnetiska stormar. ”Förhållandena i solvinden är särskilt viktiga för upphettning och acceleration på de allra högsta höjderna på ett sätt som var oväntat,” säger Sachiko Arvelius.

Sachiko Arvelius (tidigare Joko) är född i Tokyo och växte upp i Miyazaki i södra Japan. Hon har studerat vid Keio och Tokyo universitet. Sedan 2000 har hon varit doktorand på Umeå universitet (Institutionen för rymdvetenskap) och verksam vid IRF i Kiruna där hon försvarar sin avhandling med titel ”Energization and acceleration of dayside polar outflowing oxygen” på fredag.

Disputation

Var: Aulan, Rymdcampus, Kiruna
När: Fredagen den 11 november 2005, kl. 10.

Opponent: prof. Jøran Moen (Fysisk institutt, Universitetet i Oslo).
Betygskommitté: Sheila Kirkwood (Institutet för rymdfysik, Kiruna), doc. Mattias Marklund (Fysik, Umeå universitet), Dr Anita Aikio (Dept of Physical Sciences, University of Oulu)

Bilder från disputationen.

Mer information:

Sachiko Arvelius, Institutet för rymdfysik, tel. 0980-79011, sachiko@irf.se
Rick McGregor, Informationsansvarig, IRF, tel. 0980-79178, 070-276 6020, rick@irf.se

Avhandlingen (pdf-fil 1 MB)


Webmaster*irf.se, 2005-11-14


The Swedish Institute of Space Physics (IRF) is a governmental research institute which conducts research and postgraduate education in atmospheric physics, space physics and space technology. Measurements are made in the atmosphere, ionosphere, magnetosphere and around other planets with the help of ground-based equipment (including radar), stratospheric balloons and satellites. IRF was established (as Kiruna Geophysical Observatory) in 1957 and its first satellite instrument was launched in 1968. The head office is in Kiruna (geographic coordinates 67.84° N, 20.41° E) and IRF also has offices in Umeå, Uppsala and Lund.


Institutet för rymdfysik, IRF, är ett statligt forskningsinstitut under Utbildningsdepartementet. IRF bedriver grundforskning och forskarutbildning i rymdfysik, atmosfärsfysik och rymdteknik. Mätningar görs i atmosfären, jonosfären, magnetosfären och runt andra planeter med hjälp av ballonger, markbaserad utrustning (bl a radar) och satelliter. För närvarande har IRF instrument ombord på satelliter i bana runt tre planeter, jorden, Mars och Saturnus. IRF har ca 100 anställda och bedriver verksamhet i Kiruna (huvudkontoret), Umeå, Uppsala och Lund.